Chagas sjukdom

Chagas sjukdom orsakas av en parasit vid namn Trypanosoma cruzi. Detta är en protoz, en slags encellig organism.

Chagas sjukdom förekommer i stora delar av Sydamerika, i Centralamerika och i Mexiko. Ett alternativt namn på sjukdomen är amerikansk trypanosomasis eftersom parasiten tillhör släktet Trypanosoma. Nament Chagas sjukdom har det fått efter den brasilianske läkaren Carlos Chagas som identifierade sjukdomen år 1909.

Chagas sjukdom är vanligast på landsbygden. Parasiten sprids med hjälp av blodsugande skinnbaggar som gillar hus där det finns bra gömställen för den, till exempel palmtak eller väggar med småsprickor.

Blodsugande skinnbaggar som kan sprida Chagas sjukdom hittar vi i flera olika släkten, bland annat Rhodnius, Triantoma och Panstrongylus.

T. cruzis livscykel

1. En skinnbagge suger blod från någon (människa eller djur) som har T. cruzi parasiter i form av trypomastigoter i sitt blod.
2. Trypomastigoterna överförs till den blodsugande skinnbaggen och rör sig till mitten av djurets matsmältningssystem.
3. I mitten av skinnbaggens matsmältningssystem förökar sig parasiterna och omvandlas från trypomastigoter till epimastigoter.
4. Epimastigoterna rör sig till den avslutande delen av skinnbaggens matsmältningssystem. Där omvandlas de till trypomastigoter.
5. Den infekterade skinnbaggen biter hål i huden på någon (människa eller djur) och suger blod. I samband med detta bajsar den på huden och trypomastigoterna följer med avföringen ut.
6. Trypomastigoterna tar sig in i såret där skinnbaggen sugit blod. Ibland får de oavsiktlig hjälp av den bitna personen genom att denne kliar eller river på bettstället. Om man kliar/river tillräckligt hårt för att skada huden kan parasiterna även komma in den vägen.

Trypomastigoterna kan också ta sig in via slemhinnor, till exempel via slemhinnorna i munnen om bettet skett i närheten av läpparna. Den bitna personen kan också råka sprida parasiterna till sina slemhinnor utan att veta om det, till exempel genom att först klia på bettstället och sedan gnugga sig i ögonen.

Skinnbaggar biter ofta sovande personer som inte vaknar tillräckligt för att inse vad som skett, så det är lätt hänt att den bitne ovetandes sprider infektionen till olika delar av kroppen där parasiterna klarar av att tränga in.

7. Inne i värdens kropp invaderar trypomastigoterna celler nära den plats där de tog sig in i kroppen. Innuti cellerna omvandlas de till amastigoter.
8. Amastigoterna ökar i antal och omvandlas till trypomastigoter.
9. Trypomastigoterna använder sig av värdens blodomlopp för att sprida sig i kroppen. Via blodomloppet når de många olika delar av kroppen där de kan utvecklas till intracellulära amastigoter.

Medan trypomastigoterna far runt i blodomloppet förökar de sig inte.

Det är medan trypomastigoterna är i blodomloppet som de kan sugas upp av en blodsugande skinnbagge så att livscykeln kan starta på nytt.

Hur smittas man av Chagas sjukdom?

Den absolut vanligaste smittovägen är den som beskrivs här ovan, där man blir smittad av att en blodsugande skinnbagge bajsar på en och parasiterna i avföringen tar sig in genom slemhinnor eller skadad hud. Man kan dock smittas av Chagas även på andra vis, eftersom allt som krävs är att parasiterna kommer in kroppen.

Här är några exempel på hur parasiterna kan ta sig in i människokroppen:

• En gravid kvinna kan överföra parasiter till barnet.
• Parasiter kan överföras via blodtransfusion om blodet man tar emot är infekterat. Av denna anledning finns det länder utanför Latinamerika där man inte får donera blod om man vistats flera år i ett område där Chagas sjukdom förekommer.
• Man kan bli infekterad via organtransplantation om donatorn är infekterad.
• Om man får parasiter på en slemhinna eller på skadad hud kan man smittas oavsett hur det sker. Det behöver alltså inte vara avföring från en smittad skinnbagge utan kan lika gärna vara blod från en person som har parasiterna i sitt blodomlopp.
• Det är möjligt att smittas av mat och dryck som innehåller parasiter, men denna smittväg är ovanlig.

Symptom

Det finns två faser av Chagas sjukdom: först kommer den akuta fasen och sedan kommer den kroniska fasen.

Akutfasen

När man har blivit infekterad med parasiten är det vanligt att man inte får några symptom alls eller bara milda symptom som lätt tas för andra milda hälsoproblem. Det är därför vanligt att den infekterade personen inte söker sjukvård och inte inser att han eller hon har smittats med Chagas sjukdom.

Akutfasen sträcker sig vanligen några veckor eller några få månader från infektionstillfället. Exempel på symptom som kan uppträda är trötthet, feber, huvudvärk, värk i kroppen, svullna lymfkörtlar, hudutslag, diarré, kräkningar och aptitlöshet. Ibland kan levern och/eller mjälten bli lite större än normalt, men det är vanligen inte något som patienten märker utan det framkommer vid läkarens undersökning.

Vissa personer får en lokal svullnad på den plats där parasiterna tog sig in i kroppen. Denna svullnad kallas för chagoma och gör det enklare att misstänka att det kan röra sig om Chagas sjudom.

Om parasiterna tog sig in genom ögats slemhinna och lokal svullnad drabbar ögonlocket kallas det för Romañas tecken. Ögoninflammation är en vanlig följd. Svullnaden blir ofta kvar i upp till två månader och kan vara mycket besvärlig, särskilt som det kan vara svårt att få bukt med eventuell ögoninflammation så länge ögonlocket fortsätter vara svullet.

Viktigt: Om ögonlocket svullnar upp efter ett skinnbaggebett men svullnaden lägger sig igen inom en vecka utan behandling rör det sig vanligen om en inflammatorisk reaktion mot skinnbaggens avföring snarare än att svullnaden är orsakad av parasiter.

Är den akuta fasen farlig?

För de allra flesta infekterade ger den akuta fasen inte några allvarliga symptom, men vissa drabbas hårt och det finns exempel på hur personer har avlidit av parasitinfektionen under den akuta fasen. Det har då vanligen rört sig om infektion av hjärnan, hjärnhinnan och/eller hjärtmuskeln. Detta är dock mycket ovanligt. Förhöjd risk råder för små barn och personer med försvagat immunförsvar.

För de flesta personer försvinner akutfasens symptom inom några veckor eller månader även utan behandling.

Den kroniska fasen

Att symptomen från akutfasen försvinner innebär inte att kroppen har besegrat parasiten, utan bara att den akuta fasen är över och att man nu befinner sig i den kroniska fasen.

Många infekterade befinner sig i den kroniska fasen hela resten av livet utan att få några nya symptom på Chagas sjukdom och avlider så småningom av helt andra orsaker. Det finns också de som är symptomfria i i många år – ibland 25 år eller mer – innan de börjar uppvisa symptom.

Vilka symptom man utvecklar under den kroniska fasen beror på vilken eller vilka delar av kroppen som parasiten skadar. Parasiten kan till exempel skada hjärtat eller delar av matsmältningssystemet.

Om man är infekterad med T. cruzi har man 30% risk att någon gång i livet utveckla allvarliga symptom från hjärtat och/eller matsmältningssystem på grund av parasiten.

Exempel på hälsoproblem som kan uppstå på grund av parasiterna:

• Kardiomyopati (hjärtmuskelsjukdom)
• Hjärtsvikt
• Hjärtstillestånd
• Förstorad matstrupe
• Förstorad tjocktarm
• Svårigheter att bajsa
• Perforerad tjocktarm
• Blodförgiftning på grund av perforerad tjocktarm

Chagas sjukdom kan ha dödlig utgång, till exempel på grund av hjärtstillestånd eller blodförgiftning.

Hur diagnostieras Chagas sjukdom?

Vid misstänkt Chagas sjukdom kan patientens blod studeras under mikroskåp för att se om det finns några T. cruzi i blodet. Denna diagnosmetod är dock bara tillförlitlig för patienter som har parasiter i blodomloppet – parasiter som är i andra delar av kroppen kommer inte att upptäckas med denna metod.

Ett alternativ till att leta efter parasiter i blodet är att istället testa blodet för antikroppar mot T. cruzi. Nackdelen med denna metod är att den inte berättar för oss om patienten har en pågående infektion eller om det är antikroppar som är kvar efter en tidigare infektion.

Behandling

Det finns flera olika anti-parasitmedel som dödar T. cruzi. Två vanliga val är benznidazole och nifurtimox. Vid behandling med benznidazole tar man medicinen oralt två gånger per dygn i två månader. För nitrofurtimox är den rekommenderade behandlingstiden istället tre månader.

Det är önskvärt att sätta in behandlingen i ett tidigt skede, eftersom skador som parasiterna har hunnit åstadkomma – till exempel på hjärta eller matstrupe – inte försvinner bara för att parasiterna dör.