Västafrikansk trypanosomiasis

Västafrikansk trypanosomasis, även känd som västafrikansk sömnsjuka, orsakas av parasiten Trypanosoma brucei gambiense. Detta är en parasit som sprids av blodsugande tsetse-flugor.

En majoritet av alla rapporterade fall av västafrikansk trypanosomiasis är från följande länder:

• Angola
• Centralafrikanska republiken
• Chad
• Demokratiska republiken Kongo
• Republiken Kongo
• Sudan
• Uganda (särskilt norra Uganda)

Är västafrikansk sömnsjuka farlig?

Ja, utan behandling leder västafrikansk sömnsjuka vanligen till döden inom några år efter smittotillfället.

Finns det något vaccin mot västafrikansk sömnsjuka?

Det finns inte något vaccin mot västafrikansk sömnsjuka, och inte heller någon medicin som är rekommenderad i förebyggande syfte för den som befinner sig i ett riskområde. De förebyggande åtgärderna får därför istället inriktas på att undvika att bli biten av tsetse-flugor.

Att ha haft västafrikansk sömnsjuka ger inte någon immunitet mot sjukdomen. Man kan bli infekterad och sjuk gång på gång.

Smittovägar

• Via infekterade blodsugande tsetse-flugor
• En infekterad gravid kvinna kan överföra parasiter till barnet
• Blodtransfusion med infekterat blod

Den absolut vanligaste smittovägen är via blodsugande tsetse-flugor.

Minska risken för att bli biten av tsetse-flugor

• Om du befinner dig i en riskzon, undvik platser där tsetse-flugor är extra troliga att hålla till. Tsetse-flugor gillar att gömma sig i tät vegetation, gärna i närheten av vattenhål, floder och liknande.
• Tsetse-flugan är till skillnad från många andra blodsugande insekter dagaktiv, vilket innebär att åtgärder för att minska risken för bett blir extra viktiga dagtid. Mitt på dagen när det är som allra varmast brukar den dock vara mindre aktiv.
• Att tsetse-flugan huvudsakligen är dagaktivt innebär inte att du är säker nattetid, bara att flugorna är mindre benägna att aktivt leta upp dig. Tsetse-flugor kan suga blod när som helst på dygnet om möjligheten uppenbarar sig, till exempel för att du är ute och går i mörkret genom de snår där tsetse-flugorna vilar.
• Bär kläder och fotbeklädnader som skyddar huden och är tillräckligt grova för att tsetse-flugan inte ska kunna bita igenom. Tsetse-flugan kan bita igenom tunna material.
• Din klädsel bör inte innehålla några glipor som flugor kan ta sig in genom. Stoppa in tröjan i byxorna, välj tröja istället för knäppt skjorta eftersom det blir en glipa mellan knapparna, osv.
• Vanliga anti-insektsmedel som man har på huden för att slippa myggor, sandflugor och liknande fungerar inte mot tsetse-flugor. Det finns gifter som dödar tsetse-flugor, men de är inte lämpliga att ha på huden utan används för att spreja trädgårdar, fordon, bostäder, etc.
• Tsetse-flugan lockas av mörka och färggranna kläder. Välj ljusa kläder i milda färger.
• Tsetse-flugan lockas av rörelse, till exempel en joggande människa eller en bil i rörelse. Detta är ett problem för öppna safarifordon.
• Innan du sätter dig tillrätta i ett hotellrum, safaritält, fordon, badrum eller annat utrymme, gör en granskning för att se om det finns någon tsetse-fluga där.
• Om du tar en tupplur på dagen när risken för bett är som störst, sov gärna under ett myggnät (utan revor och hål). Att sova i ett slutet och luftkonditionerat rum är ett annat alternativ som minskar risken för flugbett.

Sluta inte vidta dessa åtgärder bara för att du blivit biten av en eller flera tsetse-flugor. Även inom riskområdena är det en låg andel av alla tsetse-flugor som är infekterade. Att tänka ”äsch, nu är jag ändå smittad” och sluta skydda sig efter ett bett är därför en dålig idé. Man bör istället fortsätta skydda sig, eftersom risken att bli smittad ökar ju fler bett man får.

Att bli biten av en tsetse-fluga

Att bli biten av en tsetse-fluga brukar kännas ordentligt, så man är oftast medveten om att man har blivit biten och kan vara observant på symptom på västafrikansk sömnsjuka.

I vissa fall uppstår efter en till tre veckor ett sår (chancre) i området där man blev biten.

Symptom på västafrikansk sömnsjuka

De initiala symptomen på västafrikansk sömnsjuka kan dyka upp så pass tidigt som några veckor efter smittotillfället, men det är vanligt att det tar flera månader.

Exempel på initiala symptom:

Trötthet

Utslag på huden

Klåda på huden

Feber

Värk i muskler

Värk i leder

Huvudvärk

Svullna lymfkörtlar

Ansiktet svullnar

Händerna svullnar

I takt med att sjukdomen fortskrider är viktminskning vanligt.

Om ingen effektiv behandling sätts in kommer parasiterna så småningom att nå det centrala nervsystemet och då börjar man få symptom därifrån. Här är några exempel på symptom som indikerar att det centrala nervsystemet är påverkat:

Sömnighet på dagen + Sömnproblem på natten

Personlighetsförändringar

Gradvis tilltagande förvirring

Besvären från det centrala nervsystemet tenderar att bli värre och värre över tid, och har dödlig utgång om personen inte får effektiv behandling mot parasiterna. Jämfört med östafrikansk sömnsjuka är dock förloppet långsamt – det brukar ta år, inte månader, att dö av västafrikansk sömnsjuka.

Hur ställs diagnosen?

Diagnos kan ställas genom att blod och/eller ryggmärgsvätska analyseras.

Om lymfkörtlar är svullna kan analys även göras på vätska från någon av dessa lymfkörtlar.

Behandling

• Om infektionen upptäcks innan patienten har börjat få symptom från det centrala nervsystemet brukar västafrikansk sömnsjuka behandlas genom att man injicerar medicinen pentamidine. Pentamidine kan injiceras i en ven eller i en muskel.
• Om patienten har hunnit få symptom från det centrala nervsystemet är sjukdomen mer svårbehandlad och man brukar vanligen ta till en kombination av nifurtimox och eflornithine. Ett annat alternativ är melarsoprol, men den medicinen är inte lika effektiv och risken för allvarliga biverkningar är större.

Östafikansk trypanosomiasis

Östafikansk trypanosomiasis (östafrikansk sömnsjuka) orsakas av samma art som västafrikansk trypanosomiasis (västafrikansk sömnsjuka), men av en annan underart. Medan västafrikansk sömnsjuka orsakas av parasiten Trypanosoma brucei gambiense är det T. b. rhodensiense som ligger bakom den östafrikanska varianten. Båda sorterna sprids av tsetse-flugor och ger liknande symptom, men patienten brukar avlida snabbare av östafrikansk sömnsjuka (månader snarare än år efter smittotillfället).

Västafrikansk sömnsjuka är betydligt vanligare än östafrikansk. Varje år rapporteras mellan 7 000 och 10 000 fall av västafrikansk sömnsjuka in till Världshälsoorgansationen. Motsvarande siffra för östafrikansk sömnsjuka är bara några hundra. Det finns förmodligen finns ett stort mörkertal för båda sjukdomarna eftersom de i hög grad drabbar fattiga människor på landsbygden utan god tillgång till sjukvård.

Att sjukdomarna kallas för östafrikansk respektive västafrikansk sömnsjuka beror på parasiternas historiska utbredning. Tidigare kallades västafrikansk sömnsjuka även gambisk sömnsjuka eftersom den var så starkt förknippad med Gambia.